Jag känner att jag inte borde, det är redan så uttjatat. Men det resonemang som Maria Schottenius står för när hon skriver på DN:s kultursidor gör mig så överrumplat förvånad. Inte för att hon, som intellektuell och insatt kulturskribent stödjer Anna Odell utan resonemangen bakom. Om varför det var OK att göra det som gjordes den där dagen i januari.
"Det är inte rimligt att man ställer till en kostsam rättegång för ett 'brott' där uppsåtet i själva verket handlar om att gestalta en svår upplevelse och beskriva det i form av ett konstverk" skriver Maria.
Nähä säger jag. Men uppenbarligen är det fullt rimligt att man ställer till med en kostsam polis- och sjukvårdsinsats för att belysa något som "fungerar rätt hyggligt" (vilket konstateras lite tidigare i artikeln).
Det är så man blir mållös. Inte helt men nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar