Äfventyr i kungliga Hufvudstaden

Tjenamoss, kommande vecka är jag i Tjockhult för att gå en kurs i programmering - hoppas det blir både kul och lärorikt. På vägen upp så slog det mig att det var över två år sen senaste besöket och att man lätt glömmer vissa egenheter snabbare än kvickt.

Jag kanske ska ta det från början och den var att C släppte av mig på "Malmö Airport", dvs Sturup. Jo, jag tog flyget upp istället för tåget. Ja, jag är en miljöbuse idag, men flyg är så farligt, fritt och sexigt jämfört med att åka tåg. Det är skitigt, bullrigt och trångt jämfört med att åka tåg. Det luktar flygfotogen från en monstermaskin med 4 feta jetmotorer i stället för gammalt bromsdamm på en X2000 som målats om för trettioelfte gången.

Det jag inte räknade med är att flyget inte bara uppskattas av oss "affärsresenärer" utan även en helt annan kategori nämligen viiiiikend-golfarna. Tydligen är det högsta mode bland folk från Stockholm att slänga in bagen i buken på ett flygmaskin för att åka ner till Skåneland och jaga runt efter en vit boll under en helg. Och eftersom jag åker upp en söndag får man naturligtvis dela resa med dessa stelt leende, solariebruna människor med solglasögonen uppe i håret. Plötsligt är bullret inne i flygplans kupén min vän som effektivt stänger ute allt ovidkommande snack om greener, puttar, drivar och vattenhinder.

Nåja, fint väder var det i alla fall och rutten gick över ett underbart vackert slättlandskap upp mot Kristianstad, via Östersjökusten (kunde både se Öland och Gotland) och precis som jag satt och letade efter Oskarshamn hör man piloten säga "10 minuter kvar till landning" och jag inser att viken jag tittar på leder in mot Södertälje... Så kan det gå.

Väl inne vid Centralen "återupptäcker" jag nästa feature med Stockholm, nämligen tunnelbanan. Oavsett vilken stad med underjordisk spårväg som man åker till (t.ex. NY, Paris, Berlin, Milano och Rom) så fascineras jag över att det i princip över allt ser ungerfär ut på samma sätt, men även att lukten är sig lik. Redan i trappan ner slås jag av den omisskännliga doften av underjordiskhet blandad med diverse kroppsutsöndringar från helgens härjare. Upplevelsen fulländas av det "obligatoriska" förtågsvinden som blåser alla som står och glor in i tunneln rakt upp i anskitet. Inklusive mig själv.

Efter en snabbvisit hos Kent och Martina så kom jag till slut fram till hotellet där jag nu sitter i ett så litet rum att jag måste skaffa ett riktigt vidvinkelobjektiv till nya kameran för att få med mer än en vägg i taget. Men troligtvis är detta mest ett akademiskt problem då det verkar som om kursen har ganska högt tempo och en hel del labbuppgifter man kan göra på plats.

Nåja, nu är det iaf dags att krypa till kojs och kika på matchen Ebdon vs Cope i världsmästerskapen i snooker som just nu går av stapeln i Sheffield. Kim Hartmans sävliga röst vaggar mig nog snabbt till sömns.

Over and out